Döva barn har rätt till en bra skolgång och att få växa upp i en teckenspråkig miljö. Detta medför att barnen får möjlighet till en naturlig begrepps- och språkutveckling. Barn utvecklar sin personlighet, sin verklighetsuppfattning och sitt språk genom ett ständigt samspel med omgivningen. För att barn skall utvecklas till harmoniska och aktiva individer måste de få sina grundläggande behov tillfredsställda. Döva barn ska alltid kunna kommunicera på sitt eget språk i förskolan, skolan och i hemmet.
Genom kommunikation med andra teckenspråkiga, båda barn och vuxna, kan barnet utvecklas känslomässigt, socialt och kulturellt. Teckenspråket blir det döva barnets första språk och genom detta kan barnet lära sig andra språk.
Riksdagen har beslutat enligt prop. 1980/81:100 bilaga 12. ”Integrationsutredningen framhåller att de barndomsdöva för att fungera sinsemellan och ute i samhället måste vara tvåspråkiga. Tvåspråkighet för deras del innebär enligt utredningen att de dels måste behärska sitt visuella/manuella teckenspråk, dels det språk som samhället omger dem med, svenskan.”