Teckenspråket

Att vara döv innebär att inte kunna höra. De flesta av oss är födda döva eller har blivit döva i tidigt ålder. Därför använder vi ett visuellt språk, teckenspråket.

Teckenspråk används i direkt kommunikation på samma sätt som hörande använder talspråk. I Sverige använder döva eget språk s.k svenskt teckenspråk eftersom det förekommer olika nationella teckenspråk.

Svenska språket är vårt andra språk och vi använder det i första hand för att skriva och läsa.

Teckenspråket har funnits lika länge som det funnits döva och gruppen döva har utvecklat teckenspråket under alla år. Vi ser oss som en kulturell gemenskap och språklig minoritet. Som redan nämnts, har döva en kulturell gemenskap och lever i det hörandes majoritetssamhälle.

I Sverige finns det omkring 8.000 till 10.000 döva personer. Språket är en grundläggande rättighet för varje individ. Genom språket kan vi få till stånd en kommunikation med andra personer och kan utbyta tankar och utveckla en medvetenhet. Dessutom får vi nya begrepp om omvärlden och bättre förstående för olika situationer. 

För att vi döva ska fungera i alla livssituationer fodras att samhället accepterar oss som teckenspråkiga samhällsmedborgare. Vårt språk är av central betydelse för vår gemenskap, självkänsla och kulturella identitet. Genom den gemensamma kommunikationsformen har vi skapat en identitet och en egen kultur.